Och att det var kanske sista gången jag skulle se honom vid liv.
Vi var på sjukhuset till klockan 12 på natten.
Jag kysste min morbror på pannan och sa godnatt innan jag gick ut.
Det var sista gången jag såg honom.
Dagen efter fick jag ett samtal av mamma i skolan att han hade somnat in helt smärtfritt.
Jag förstod inte och det gick inte in.
Dagen efter det hamnade jag i chock.
Det var överallt på tv, Aftonbladet, vlt, sporttidningar, Expressen alla skrev om morbror t.o.m nere i Italien där han var ett cykelproffs.
Förstod att han inte låg kvar där i sjukhussängen, utan att han var i himmeln nu.
Även om det kändes så förjävligt så visste jag att han är på ett bättre ställe.
Saknar dig så det gör ont i mig och jag vet att du alltid är med mig vart jag än går.
Jag älskar dig och du är min förebild och kämpe, det starkaste personen jag någonsin kommer ha känt i mitt liv.