Super bort baksmällan.

De senaste dagarna har bestått av festa, kröka och supa typ samt ligga död i Jennies lägenhet.
Börjar skolan på onsdag och helt ärligt får jag panik...
De flesta vill fortsätta sova till 12 på mornarna och vara uppe hela nätterna och får panik av att återgå till rutinerna.
Själv har jag inga direkta problem med att gå upp tidigt utan börjar mer sukta efter att byta skola...
Plugga i Stockholm som jag ALLTID velat gjort men avståndet hindrade mig nu känns de som de perfekta för mig att göra.
Kulturama har aldrig varit så lockande som de är nu och det ger mig mer panik att tiden är snart är slut och då måste jag gå om och de vill jag verkligen inte.
Flera av mina bättre vänner beter sig konstigt och inte förstår sig på konsekvenser och det påverkar nog allt som jag känner just nu.
 Allt gör mer ont än vanligt och jag är som gjord av glas och börjar ständigt gråta men lika snabbt skratta.
Jovisst hormoner men nej mitt liv har varit så jävla surt nu ett tag och jo det blir väl vad man gör det till men skulle vara skönt att bara få glida på en räkmacka en enda gång.

"Det är som en våg där enda sidan är allt bra och den andra är allt dåligt och när det blir för mycket av de goda så välter allt det dåliga över. Det är en smal tråd som man måste balansera ständigt, alltså livet."  ~ en klok vän ~

För den ända vägen uppåt nu är ner.

Ligger död hemma och har så tråkigt man bara kan ha.
Idag fick jag också reda på att hela min tandställningsprocess kommer flyttas fram och jag kommer hinna börja skolan innan dom sätter igång... suck.
Inga planer alls idag förutom ett lätt träningspass.

Skinny dipping in the dark.

Halloj.
Har blivit frisk och mår på topp just nu.
Dock är de knappt något kvar av lovet och jag har inte ens något litet sug efter skolan som jag brukar...
Senaste dagarna har jag varit med vänner och bara hängt och krökat.
Morgondagen ser lugn ut ska träffa Lisa och sen röja mitt rum som jag skjutit upp alldeles för länge hehe.
Kvällen har bestått av pringels och låtskrivande på vardagsrums golvet.
Men nu orkar inte mina ögon vara öppna längre men min hjärna kommer väl hålla mig vaken iaf.

Det var när handen mötte min kind, jag visste inte om den var varm eller kall, eller bara på lek.
Det var när orden trängde ända in, jag visste inte om de var sant eller falsk, eller bara ett spel
Så jag släppte hemligheten lös
I hopp om svar.