Börjar skolan på onsdag och helt ärligt får jag panik...
De flesta vill fortsätta sova till 12 på mornarna och vara uppe hela nätterna och får panik av att återgå till rutinerna.
Själv har jag inga direkta problem med att gå upp tidigt utan börjar mer sukta efter att byta skola...
Plugga i Stockholm som jag ALLTID velat gjort men avståndet hindrade mig nu känns de som de perfekta för mig att göra.
Kulturama har aldrig varit så lockande som de är nu och det ger mig mer panik att tiden är snart är slut och då måste jag gå om och de vill jag verkligen inte.
Flera av mina bättre vänner beter sig konstigt och inte förstår sig på konsekvenser och det påverkar nog allt som jag känner just nu.
Allt gör mer ont än vanligt och jag är som gjord av glas och börjar ständigt gråta men lika snabbt skratta.
Jovisst hormoner men nej mitt liv har varit så jävla surt nu ett tag och jo det blir väl vad man gör det till men skulle vara skönt att bara få glida på en räkmacka en enda gång.
"Det är som en våg där enda sidan är allt bra och den andra är allt dåligt och när det blir för mycket av de goda så välter allt det dåliga över. Det är en smal tråd som man måste balansera ständigt, alltså livet." ~ en klok vän ~
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar