Ensamheten.

Hemma nu.
Skiiiit trött och mår illa som fan.
Kärka på g? kanske.
Konserten kickade iaf butt!
Syster var ju klart bäst ;)
Imorgon börjar vi nio men känner inte alls för att gå -.-


Mina organ förvirrar mig.
Mitt hjärta ökar tempot.
Mina ögon gråter.
Fast min mun ler.
Mina öron hör din röst ständigt-
Min mage får fjärilar.
Min hjärna tänker alldeles för mycket på dig.
Men trotts alla tecken så vänder jag mig bort.
Stänger dig ute.
Dumma mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar